Flamman

Flamman av Johan Edfeldt

Flamman falnar i ljuset,

i det milda sken som varit där.

Det som en gång lyste av solmagnitud,

är nu bortvaskat. 

Likt en oskuldfulls bröllopsskrud

som ett gatlopp kraskat.

Tillfälligt försvinner vår oro av att se ljusbågen slingra sig uppåt.

Men sedan falna skenet och vi blir ensamma.

Utstötta.

Om inte elden alltjämt fylls på med bränsle.

Om inte elden får äta tappar vi aptiten.

När den falnar står vi där förvånade.

Vi undrar hur det kunde gå snabbt.

Hur kunde tiden rinna så fort?

Varför gjorde vi ingenting annat?

än att bara sitta där,

och titta

på flamman...

Tiden är förgänglig

Tiden är förgänglig av Johan Edfeldt

Tiden rinner likt sand genom dina fingrar

Förgäves försöker du samla upp kornen med andra handen

Men på marken under dina händer finns endast spår kvar av sanden

Du böjer dig ned

Sträcker ut din hand

Men sanden är ej nåbar

Kornen kan ej plockas

Du finner dig osäker

Tänk om du förlorat tid?

Då ansatsen var förgäves

Men du genomförde den fast än

Men om du icke, hade du vågat chansa?

Hade du dristat att inte ta möjligheten?

Den fanns ju ändå där

Den finns väl ändå kvar?

Skrattet sägs få sanden att falla långsammare

Men går den att kristallisera, för att inte falla alls?

Kärlek värmer

Värme gör sand till glas

Först då blir livet evigt.

Start

Start av Johan Edfeldt

Allting med en början,
startar någonstans.
Allting som man kan,
börjar i finns och slutar i fanns.

Allting börjar inifrån

Allting börjar inifrån av Johan Edfeldt

Passion börjar inifrån

Förändring börjar inifrån

Du börjar inifrån

Om allting börjar inifrån

Har allting en gång varit litet

Komprimerade bitar av information

Väntar på att blomma och utvecklas

Väntar på att börja sin resa mot förändring och förbättring

Allting har valet att göra någonting större än sig själv

Att fullständigt sprida sina delar och fördela sig fritt över horisonten

Livet börjar i intet och slutar i evighet

Livslust

Livslust av Johan Edfeldt

Livet är för kort för att inte se på det med ljus och glädje.

Vardagarna glider förbi oavsett om vi är sorgsna eller lyckliga.

Men du både somnar och vaknar bättre om du är full av positiv energi.

Gå mot glädje.

Längta efter ömhet.

Tråna efter lycka.

Och sträck dig efter kärlek.

Ty kärlek är väl egentligen allt som det handlar om.

Vinterlugn

Vinterlugn av Johan Edfeldt

  Ljuset tindrar i fjärran bort,
det gnistrar och glimmar som änglahår.
Vintern vakar i vått och torrt,
när hösten känner sömn i sina tår.
Ty nu är sommaren stillsamt förbi.
Våren har drunknat i vårt tidsfördriv.
Men vintern är här,
här för att stanna.
Och lugnet slätar ut,
vecken i din panna.

Rökaska, Samtid och Smärtan föder liv

Ibland går det inte att formulera vad man tänker, på ett regelbundet vis. För mig är poesin och dikten ett verktyg att skriva det jag känner och tänker tillräckligt abstrakt. Poesin öppnar nya möjligher att förmedla och förkroppsliga tankar. På denna sida kommer jag att publicera poesi som jag har skrivit. 

Rökaska av Johan Edfeldt

Rök av aska blåser förbi
Det är en människa som slitit sig fri
sorgen ser vi in mer
men den finns där
innanför ögonen
bakom hjärtat
vid själens boning
där sitter sorgen och tanken
där finns det renaste
men nu är inget av detta längre synligt
kroppen är ett minne blott
men själen den ska ständigt kvarstå

Samtid av Johan Edfeldt

Vart tog samtiden vägen?
Livet man lever är alltid samtida
Ändå finns aldrig samtiden kvar
Inom en, Inom dig. 
Samtid blir dåtid precis i det ögonblick som du inser att du inte lever i nuet. 

Smärtan föder liv av Johan Edfeldt

Det är smärtan som föder oss.
Det är smärtan som begraver oss.
Det är alltid smärtan som är närvarande.

 Smärtan försvinner aldrig.
Smärtan går aldrig.
Smärtan mildras likt ett ärr,
men förblir ständigt kvar.
 
Livet bleknar och vi dör.
Vad är framtiden när ingen hör?

 Vi måste bli sedda.
Alla förtjänar att uppskattas.

 Alla bär på ondska.
Alla kan ge godhet.

 Ingen kan överleva utan tvång. 

Du är här.

Nu.