Rökaska, Samtid och Smärtan föder liv

Ibland går det inte att formulera vad man tänker, på ett regelbundet vis. För mig är poesin och dikten ett verktyg att skriva det jag känner och tänker tillräckligt abstrakt. Poesin öppnar nya möjligher att förmedla och förkroppsliga tankar. På denna sida kommer jag att publicera poesi som jag har skrivit. 

Rökaska av Johan Edfeldt

Rök av aska blåser förbi
Det är en människa som slitit sig fri
sorgen ser vi in mer
men den finns där
innanför ögonen
bakom hjärtat
vid själens boning
där sitter sorgen och tanken
där finns det renaste
men nu är inget av detta längre synligt
kroppen är ett minne blott
men själen den ska ständigt kvarstå

Samtid av Johan Edfeldt

Vart tog samtiden vägen?
Livet man lever är alltid samtida
Ändå finns aldrig samtiden kvar
Inom en, Inom dig. 
Samtid blir dåtid precis i det ögonblick som du inser att du inte lever i nuet. 

Smärtan föder liv av Johan Edfeldt

Det är smärtan som föder oss.
Det är smärtan som begraver oss.
Det är alltid smärtan som är närvarande.

 Smärtan försvinner aldrig.
Smärtan går aldrig.
Smärtan mildras likt ett ärr,
men förblir ständigt kvar.
 
Livet bleknar och vi dör.
Vad är framtiden när ingen hör?

 Vi måste bli sedda.
Alla förtjänar att uppskattas.

 Alla bär på ondska.
Alla kan ge godhet.

 Ingen kan överleva utan tvång. 

Du är här.

Nu.